Sitter just nu i bilen på g till Varberg!

 

Hade tänkt prata lite om något som jag kämpat väldigt länge med; Självförtroende! Kommer antagligen inte skriva så mycket, för skriver via datorn som snart har slut på batteri, och har såklart glömt laddaren hemma. Jo men visst, kul liv här!

 

Men i alla fall. Vart ska jag börja? Självförtroende, det är något som jag hade så, så, så lite av vid 12/13 års åldern, och yngre. Men det har kommit en bit upp på backen. Dåligt självförtroende är det många som har, och det kan ge en många svårigheter. Man vågar kanske inte riktigt vara sig själv. Inte räcka upp handen i klassrummet, tycker att man är tjock och ful, etc. Ja, det finns mycket som gör vardagen svårare med dåligt självförtroende. Som ung (nu låter det som om jag är 5000 år gammal, men ja, ni fattar), så tyckte jag att jag var jätte tjock och ful, vågade inte säga så mycket.. Det är såhär även idag ibland, men inte i närheten så mycket som förr, vilket är jätte skönt. Anledningen till att det blev så, att jag tyckte så om mig själv och inte riktigt vågade, berodde/beror på en sak --- Omgivningen, vännerna. Man jämför alltid sig med dom, utseende, kunskap, personlighet, ja allt. Man vill såklart vara bäst. Men det går inte alltid. Och inte bättre blev det när folk i min omgivning som såg ut som pinnar sa att dom var tjocka. Ursäkta??? Folk som lider av fettma kan kalla sig tjocka (inget illa menat).  Men inte ni som är normala i storleken. (såklart finns det folk som inte riktigt hjälper att dom tycker att dom är tjocka, folk med t.ex ätstörningar). Så nä, sådanna personer tål jag inte. Det är dom som gjort så att jag också tyckte att jag var tjock. När dom sa det, sa jag också det om mig själv. Man ville liksom smälta in, om ni förstår vad jag menar. 

Men dåligt självförtroende, det sa till och med mina lärare till mig, att jag borde få lite bättre. Och jag började vara mig själv, inte bry mig om vad andra tyckte om mig. Och bara levde livet liksom. Och se som mitt självförtroende rasar upp i vikt! Vardagen har blivit så mycket enklare för mig. Nu äter jag mina chips utan ångest. Om du ser det såhär så är något kilo ”för mycket” bättre än ständig ångest. Tänk på att du ska må bra, och skönhet enligt mig sitter inte i en siffra på vågen.